Jag har gått vilse i en djungel som var som tagen ur Indiana Jones. Det var gamla stenformationer täckta av mossa, det hängde lianliknande saker från det täta lövverket, det fanns ormar och spindlar och man hörde konstant konstiga djurläten. Jag gick upp för 500 trappsteg (jo faktiskt), och kom till ett buddhistiskt tempel. Jag insåg att jag gick fel och gick nedför igen. Där satt Mike och väntade på mig, vid ett vattenfall där sju män och kvinnor stod och sjöng någon slags stämsång som var väldigt vacker. Efter detta klättrade vi över två berg. Det tog cirka 3 timmar och vi gick fel två gånger. Jag var väldigt nära att ge upp den första timmen för då -klättrar- man i princip uppför väldigt branta bergsttigar hela tiden. I 35-gradig hetta. Men jag lyckades pusha på (mycket tack vare Mikes uppmuntran) och när vi väl kommit förbi den brantaste biten så var det väldigt tillfredsställande.
Jag har druckit fint, jättejättejättedyrt kinesiskt te i ett Executive Directors Office som var inrett helt i trä, mestadels polerad ek. Teet var helt sjukt otroligt gott och man tillreder det på ett komplext och konstigt sett som jag inte riktigt förstod. Detta gjorde jag med Mike och tre kinesiska män. En av dem var min tränares tränare som är gammal och gråhårig och väldigt trevlig, den andra var hans son som tydligen är TV-reporter i Taiwan och den tredje var ännu en man från aikidoträningen. TV-reportern gav oss båda sitt visitkort och sade "If you ever get in trouble, please call! And if the police stops you, just show the card to them!". Det kändes väldigt coolt och nu tänker jag vakta hans visitkort mer än mitt VISA.
Jag har tränat massor av aikido, och styrka, och kondition och balans och yoga och gud vet vad. Imorse åkte vi upp till en bergstopp för att göra qi gong och sedan meditera i morgonsolen (som är minst 45-gradig och bränner sönder din hud om du inte är försiktig). Nu precis på kvällen så åkte vi upp på en annan bergstopp och rökte vattenpipa (det är inte farligt mamma, jag lovar!) och det var magiskt.
Jag har aldrig haft såhär mycket skrapsår, blåsor, blåmärken, förhårdnader och träningsvärk i hela mitt liv. Antagligen knappt ens sammanlagt. Men jag har på något konstigt sätt inte ont av det. Jag vet att det går över och att det härdar. Det känns meningsfullt på något sätt.
På fredag (om ett drygt dygn) kommer det antagligen in en Tyfon över Taiwan, så om jag inte är online på några dagar så vet ni varför.
Ha det bra med allt. Pusshaj.
