tisdag 22 april 2008
Jag läste just igenom några av mina gamla engelska blogginlägg och märkte mer än tusen stav-, syftnings- och grammatikfel. Jag suger inte på engelska alls, jag tror att jag blev skadad av all dålig engelska som talades i Taiwan, eller så var jag alltid trött när jag skrev inläggen. Såhär i efterhand skäms jag. VILLE BARA SÄGA DET!
tisdag 20 november 2007
Dag 136 (Den sista dagen!)
Vaknade 04:10 idag efter att ha sovit två timmar. Gick upp och duschade. Mådde jättedåligt i magen för jag hade inte ätit på tolv timmar men kunde inte äta mat så tidigt. Jag tvingade dock i mig en pizzabit från gårdagen.
Jag sitter just nu på Hong Kong international airport. Av alla flygplatser jag varit på (Det är inte många) så är det här min favorit av två anledningar: 1) Den är stor och väldigt ljus. Väggarna är mestadels glas. 2) Trådlöst, gratis, stabilt internet. Superduper.
Om cirka 75 minuter så skall jag stiga på planet som tar mig till Frankfurt. Elva timmar av ren och skär glädje; mycket utrymme att göra saker på, bra filmer på TVn, jättegod mat och natt hela vägen så att jag kan sova om jag blir trött. Eller inte, ty det är precis tvärt om. Men jag överlever nog. Jag gjorde det iallafall när jag flög hit.
Jag minns när jag kom hit, för jag satt på samma terminal med samma dator och surfade på samma internet. Jag tror till och med att jag skrev ett inlägg här den gången med. Men det här blir det sista. Bloggen kommer att ligga kvar men det finns ju inte så mycket anledning att skriva i den.
Ja det var väl ungefär det. Nu skall jag testa om det går att spela World of Warcraft. Med touchpad. Ha det fint.
Jag sitter just nu på Hong Kong international airport. Av alla flygplatser jag varit på (Det är inte många) så är det här min favorit av två anledningar: 1) Den är stor och väldigt ljus. Väggarna är mestadels glas. 2) Trådlöst, gratis, stabilt internet. Superduper.
Om cirka 75 minuter så skall jag stiga på planet som tar mig till Frankfurt. Elva timmar av ren och skär glädje; mycket utrymme att göra saker på, bra filmer på TVn, jättegod mat och natt hela vägen så att jag kan sova om jag blir trött. Eller inte, ty det är precis tvärt om. Men jag överlever nog. Jag gjorde det iallafall när jag flög hit.
Jag minns när jag kom hit, för jag satt på samma terminal med samma dator och surfade på samma internet. Jag tror till och med att jag skrev ett inlägg här den gången med. Men det här blir det sista. Bloggen kommer att ligga kvar men det finns ju inte så mycket anledning att skriva i den.
Ja det var väl ungefär det. Nu skall jag testa om det går att spela World of Warcraft. Med touchpad. Ha det fint.
torsdag 15 november 2007
Dag 131
Åker hem på tisdag 20/11 (om fyra dagar). Har biljetten och allt nu. Kommer fram till Landvetter runt midnatt förhoppningsvis.
Två saker:
1) Jag har ett starkt minne från när jag var liten. Jag skulle sova men ville inte. Jag tror jag vill sova i mammas och pappas rum, eller så ville jag ha lampan tänd trots att in bror inte kunde sova då. Jag minns inte exakt vad det var jag ville ha, men vad det än var så fick jag det inte. Så jag började gråta. Grina. Böla. Tjuta. Jag var bestämd att få som jag ville och jag tänkte ligga och tjuta tills det blev så.
Hursomhelst, jag fick aldrig som jag ville. Mina föräldrar ignorerade mig och till slut somnade jag motvilligt.
Inte förrän nu förstår jag hur tacksam jag är för att de inte gav mig vad jag ville ha bara för att jag grinade. Jag har sett så många fucked up barn här i Taiwan som är tjutiga snorungar för att deras föräldrar alltid ger dem vad de vill ha så fort de börjar grina. Mammorna här är generellt sett väldigt dåliga sådana, om man får vara våldsamt generaliserande. Tack mor och far, för att ni uppfostrat mig väl.
2) Idag blev jag utelåst, glömde mina nycklar. Slutade med att jag bröt mig in i mitt eget hus. Jag dyrkade låset på vår sidodörr och bankade och krängde tills haspeln på insidan lossnade. Det låter enkelt, men det tog mig två timmar.
Det var allt jag hade att säga. Godnatt.
Två saker:
1) Jag har ett starkt minne från när jag var liten. Jag skulle sova men ville inte. Jag tror jag vill sova i mammas och pappas rum, eller så ville jag ha lampan tänd trots att in bror inte kunde sova då. Jag minns inte exakt vad det var jag ville ha, men vad det än var så fick jag det inte. Så jag började gråta. Grina. Böla. Tjuta. Jag var bestämd att få som jag ville och jag tänkte ligga och tjuta tills det blev så.
Hursomhelst, jag fick aldrig som jag ville. Mina föräldrar ignorerade mig och till slut somnade jag motvilligt.
Inte förrän nu förstår jag hur tacksam jag är för att de inte gav mig vad jag ville ha bara för att jag grinade. Jag har sett så många fucked up barn här i Taiwan som är tjutiga snorungar för att deras föräldrar alltid ger dem vad de vill ha så fort de börjar grina. Mammorna här är generellt sett väldigt dåliga sådana, om man får vara våldsamt generaliserande. Tack mor och far, för att ni uppfostrat mig väl.
2) Idag blev jag utelåst, glömde mina nycklar. Slutade med att jag bröt mig in i mitt eget hus. Jag dyrkade låset på vår sidodörr och bankade och krängde tills haspeln på insidan lossnade. Det låter enkelt, men det tog mig två timmar.
Det var allt jag hade att säga. Godnatt.
torsdag 8 november 2007
Dag 124
Jag tänkte åka hem snart.
Vet inte exakt när, men det blir innan mitten av december, kanske tidigare. Skall prata med min chef idag och beroende på vad hon säger bokar jag en flygbiljett snart och återkommer med ett datum.
Anledingen till att jag vill åka hem är att jag vill det. Saker och ting känns fyrkantiga här och det gillar jag som bekant inte. Jag vaknar, äter frukost, går till skolan, äter lunch, går till jobbet, kommer hem och läser/spelar/äter, sen sover jag och upprepar allt igen. På helgerna är jag för trött för att faktiskt orka göra saker så jag ligger mest runt huset och läser eller spelar på Noels dator. Om det här är vad som är att vara vuxen så tänker jag kämpa hela mitt liv för att inte vara det... men jag tror att det finns mer till det. T.ex. tror jag att man mår bättre av att jobba med något man känner att man faktiskt är kvalificerad för. Jag älskar barnen jag jobbar med och de gillar mig, men jag kan inte undvika känslan av att det finns folk som skulle kunna lära dem engelska mer effektivt, och det känns som om de förtjänar det.
Jag är inte bitter eller ledsen. Jag känner bara att jag vill åka hem, och därför tänker jag göra det.
Vet inte exakt när, men det blir innan mitten av december, kanske tidigare. Skall prata med min chef idag och beroende på vad hon säger bokar jag en flygbiljett snart och återkommer med ett datum.
Anledingen till att jag vill åka hem är att jag vill det. Saker och ting känns fyrkantiga här och det gillar jag som bekant inte. Jag vaknar, äter frukost, går till skolan, äter lunch, går till jobbet, kommer hem och läser/spelar/äter, sen sover jag och upprepar allt igen. På helgerna är jag för trött för att faktiskt orka göra saker så jag ligger mest runt huset och läser eller spelar på Noels dator. Om det här är vad som är att vara vuxen så tänker jag kämpa hela mitt liv för att inte vara det... men jag tror att det finns mer till det. T.ex. tror jag att man mår bättre av att jobba med något man känner att man faktiskt är kvalificerad för. Jag älskar barnen jag jobbar med och de gillar mig, men jag kan inte undvika känslan av att det finns folk som skulle kunna lära dem engelska mer effektivt, och det känns som om de förtjänar det.
Jag är inte bitter eller ledsen. Jag känner bara att jag vill åka hem, och därför tänker jag göra det.
söndag 4 november 2007
Day 120
Yesterday my dear friend Ariel visited Taipei. She's a dance teacher down in Kaohsiung (southernmost part of Taiwan) and came up for the weekend because seven of her kids are having dance shows around Taipei. She invited me and it was really fun. Let me break it down for you:
I arrive to the entertainment complex at 6:45. This is a big place call "The Miramar" with a seven-story department store, a big ferris wheel and a ten-venue cinema. Ariel meets me and I follow her through some of the winding "backstage" corridors of the big department store complex to meet up with her seven dancers. They were aged seven to twelve and were all very cute. When I arrived they of course became shy and quiet, but soon enough they started talking again. None of them knew English but I can actually sort of understand what people ask if they talk slowly now so I managed to talk to them a bit. There were also two parents there who were really nice.
So we go to the show and they start dancing. At first I thought they were totally worthless even for kids, but then I realized they were just warming up and going through the dances in their heads, barely moving their bodies. So I let out a sigh of relief when the real show started. To summarize: it was totally awesome. They were breakdancing like mad, flipping and spinning and doing handstands and god knows what. They also had breaks from the dancing where three pirate-clad older people were doing bottle tricks (spinning and flipping bottles and cups in the air), eventually lighting them on fire. It was dazzling. There were also two clowns who took care of the talking. At one point the bottle-flipping pirates were mixing "drinks" on stage and handing them out to the audience when the clown said "gei waiguoren de xiansheng igge bei!" (Give the foreign mister a cup!) and every single person in the audience turned their heads to look at me. When I spoke Chinese they laughed at me, or maybe with me. I'm not sure.
After the show was finished the clown met us up, he turned out to be working at the miramar and helped us around.. he also gave the kids a bag full of arcade tokens (in the taiwanese arcades you pay for tokens that you use in the machines, you don't use real money). So we played arcade games for two hours or so... after that we got free tickets for the ferris wheel and went up and around it. I sat in a cabin with ariel and one of the girls. Her English name was Claire but she was shy when it came to talking English. She is probably the cutest kid I have ever seen in my whole life, for real.
And that's about it. It was very fun. Two people called me "a very handsome man"... and they were both men. Lovely.
I arrive to the entertainment complex at 6:45. This is a big place call "The Miramar" with a seven-story department store, a big ferris wheel and a ten-venue cinema. Ariel meets me and I follow her through some of the winding "backstage" corridors of the big department store complex to meet up with her seven dancers. They were aged seven to twelve and were all very cute. When I arrived they of course became shy and quiet, but soon enough they started talking again. None of them knew English but I can actually sort of understand what people ask if they talk slowly now so I managed to talk to them a bit. There were also two parents there who were really nice.
So we go to the show and they start dancing. At first I thought they were totally worthless even for kids, but then I realized they were just warming up and going through the dances in their heads, barely moving their bodies. So I let out a sigh of relief when the real show started. To summarize: it was totally awesome. They were breakdancing like mad, flipping and spinning and doing handstands and god knows what. They also had breaks from the dancing where three pirate-clad older people were doing bottle tricks (spinning and flipping bottles and cups in the air), eventually lighting them on fire. It was dazzling. There were also two clowns who took care of the talking. At one point the bottle-flipping pirates were mixing "drinks" on stage and handing them out to the audience when the clown said "gei waiguoren de xiansheng igge bei!" (Give the foreign mister a cup!) and every single person in the audience turned their heads to look at me. When I spoke Chinese they laughed at me, or maybe with me. I'm not sure.
After the show was finished the clown met us up, he turned out to be working at the miramar and helped us around.. he also gave the kids a bag full of arcade tokens (in the taiwanese arcades you pay for tokens that you use in the machines, you don't use real money). So we played arcade games for two hours or so... after that we got free tickets for the ferris wheel and went up and around it. I sat in a cabin with ariel and one of the girls. Her English name was Claire but she was shy when it came to talking English. She is probably the cutest kid I have ever seen in my whole life, for real.
And that's about it. It was very fun. Two people called me "a very handsome man"... and they were both men. Lovely.
söndag 28 oktober 2007
Day 113
Just woke up by my own, 7:10 in the morning on a Sunday. As of late I can't seem to sleep past 7:30. This of course is a direct consequence to me rarely falling asleep later than 23:00. It feels very square but at the same time I quite enjoy it. Especially on the weekend, since it gives me so much more time to do stuff... and hog Noels computer to feed my addiction game-addiction. The latest good game I have played (in quite some time actually, most games today suck) is "Portal". It's described as a first person puzzle comedy, which should be enough to make anybody play it. Well, enough about that.
My Chinese is coming along fine, however my exercise and aikido is at a standstill. In the mornings I barely have time, and in the evenings I am way too tired (I don't get home until 19:00 or so). I don't really feel too bad though, since it's my own choice. I know I will continue with aikido when I get back to Sweden, so I don't worry too much.
Work is actually quite fun. On Wednesday we are having a "Halloween parade" with kids, parents a'd teacher. Apparently everyone is supposed to have a costume. The term "parade" is slightly misleading. The school gives candy to different stores around the block, and then we go around with the kids to the stores and they give the candy to them. I am still not sure what I'm going to wear... but we'll see today. We're gonna go shopping at Costco (biiig mall). Hopefully I'll be able to take some photos of the kids, but if I know myself right I'll forget the camera at home.
I am currently in something of a rut when it comes to reading books. My latest favorite is Orson Scott Card's series, beginnings with "Ender's Game". It's what Noel defined as "thinking man's science-fiction". It's a mix of sci-fi, anthropology, moral philosophy and family drama.
That's about it I think. 我想念你們都
My Chinese is coming along fine, however my exercise and aikido is at a standstill. In the mornings I barely have time, and in the evenings I am way too tired (I don't get home until 19:00 or so). I don't really feel too bad though, since it's my own choice. I know I will continue with aikido when I get back to Sweden, so I don't worry too much.
Work is actually quite fun. On Wednesday we are having a "Halloween parade" with kids, parents a'd teacher. Apparently everyone is supposed to have a costume. The term "parade" is slightly misleading. The school gives candy to different stores around the block, and then we go around with the kids to the stores and they give the candy to them. I am still not sure what I'm going to wear... but we'll see today. We're gonna go shopping at Costco (biiig mall). Hopefully I'll be able to take some photos of the kids, but if I know myself right I'll forget the camera at home.
I am currently in something of a rut when it comes to reading books. My latest favorite is Orson Scott Card's series, beginnings with "Ender's Game". It's what Noel defined as "thinking man's science-fiction". It's a mix of sci-fi, anthropology, moral philosophy and family drama.
That's about it I think. 我想念你們都
måndag 15 oktober 2007
Day 100
100 days.
Not much to say except the fact that it's getting cold. Currently my room is only 22 degrees and it feels a bit too cold for my taste. Let's not even talk about the scooter ride..
Just thought I'd mark the day for future remembrance.
Not much to say except the fact that it's getting cold. Currently my room is only 22 degrees and it feels a bit too cold for my taste. Let's not even talk about the scooter ride..
Just thought I'd mark the day for future remembrance.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
